linneahjerpes.blogg.se

Den senaste tiden har mestadels varit goda nyheter och drömmar som gått i uppfyllelse. Ingen dödsångest ingen panikattack inte ens en liten klump i magen eller några små hugg i bröstet. Jag undrar om någon höst någonsin medfört så många glada dagar?? Inte vad jag kan minnas.

 

Men så idag blev jag påmind om hur det känns när hjärtat blir sådär plötsligt tomt. Och i samma stund bleknade det här temporära mellanaktslivet till något väldigt ensamt och trist. Jag är ledig mitt i veckan, hänger mest med jobbarkompisar eller mamma och pappa på min lediga tid, morgonjoggar eller promenerar lite runt Kålgårn när jag är på det humöret, går på bio eller äter middag ute ibland. Och det har varit skönt att driva runt såhär i några månader, men allt har sin tid och nu har jag nog levt klart livet som halvtidsanställd i Falun tror jag.

 

Jag lär mig ingenting nytt här och allt står väldigt stilla. Därför (obs huvudsaklig anledning till inlägget) tackade jag ja till ett säsongsjobb i Trysil förra veckan! Det drar igång i början av december. Med andra ord lämnar jag den här staden och hela det bekväma, lite uttjatade livet bakom mig om mindre än två månader. Mycket blandade känslor i det. Mest är jag superpeppad och förväntansfull!