48
2013-11-16
Fredagar brukar liksom kännas i hela min kropp men jag kände ingenting idag. Kanske för att min vecka hittills varit en enda never ending fredag. Långledighet och 1000 roligheter/dag. Dreamy life. Så väldigt synd att allt kul annars händer veckans helgdagar tycker jag. Varför är det så.
Hoppade på tåget till Umeå för att hälsa på Simon i måndags. Jag har aldrig tidigare ens funderat på att flytta en centimeter norr om Falun. Tyckt att allt norrut är lika med mörkt, kallt och jävligt, ful dialekt och långt ifrån all världens civilisation. FEL. Kan lätt tänka mig plugg där om ett år eller två. 1. Dialekten är <3<3<3. 2. Hela staden är ett enda student-virrvarr som lever och rör sig inom en och samma kvadratkm. 3. Himlen var blåare, luften klarare och termometern visade inte en grad kallare än hemma.
Också var det fruktansvärt roligt att träffa Simon igen. Han har mycket intressant bakom pannbenet den killen. Han har alltid något roligt att berätta, han har vettiga värderingar och den varmaste insidan. Han lyssnar och berättar och det känns som att vi känt varandra hela livet fast vi egentligen bara träffats enstaka, suddiga festivalnätter sedan Gothiacup 2006.... Haha. Kanonfina dagar i Norrland med honom!
47
2013-11-12
I lördags fick kameran följa med på maskerad! Jag klädde ut mig till pistvakt och Felix var Ron Weasly
Cissi/Black Swan/kvällens festansvarige
Agnes i kanindräkt och Linda som Superhero
Viktor skålar i kilt, skotskrutig keps och mustasch
Felix
Jag, Agnes och Linda
Robin Hood-Fredrik lär Linda skjuta pilbåge
Fredrik och Felix
Oskar var Harry Potter, men de egengjorda glasögonen är förmodligen utlånade här
Mycket skrämmande bild på Marielle
Slutligen, tydligare bild på mig iklädd gubbkeps, orangea hängslen, smutsig skjorta och skinnväst. Hade fulast på festen-tävling existerat hade jag vunnit, 100%. Tack o tack Cissi för en trevlig kväll och Marcus för samtliga bilder.
Just nu befinner jag mig i en mysig studentlägenhet i Umeå. Mycket spontan resa, så blir det ibland. Kameran ligger nedtryckt någonstans i väskan så det kanske dyker upp en bild eller två härifrån senare i veckan.
46
2013-11-08
Allt är så fruktansvärt grått och tråkigt nu. Mörkret känns mer påtagligt än någonsin. De gula, röda och orangea löven som virvlat kring fötterna de senaste veckorna flyter numer ihop med grå, blöt asfalt. Svarta, tunga moln täcker himlen även de dagar det inte spöregnar. Det är lika mörkt utanför fönstret när jag vaknar som när jag lägger mig. Svårt att jaga bort sömnen ur kroppen då.
Ser inget nöje i den här månaden över huvud taget. Känner ingen glädje i att gräva ner mig i soffan och läsa en bok, dricka chaite, gå runt i stickade tröjor, planera årets julklappar, tända ljus om kvällarna. Känner mig uttråkad och less och orkeslös, som att jag går i sömnen fast jag är klarvaken.
Meeeeen, så finns det en tanke som får det att kittla som glitter i magen. Snart flyttar jag!
45
2013-10-14
Min helg har varit precis allt vad en bra helg ska vara. Alla bilder är tagna fredagkväll, då bjöd jag närmaste vännerna på middag, cupcakes och förfest innan vi dansade på Etage. Jag, Felix och Marcus hade så pass roligt att vi stannade tills musiken tog slut och de släpade ut oss kl 2. Då åkte vi hem till mig för livets bästa efterfest. På lördag fm såg vi reprisen av idol och drack upp de flaskor avslagen läsk som blivit kvar och på kvällen åt vi burgare och drack öl på stan.
Idag har jag sovit bort halva dagen, gått en långprommis med mamma och pappa och sett en romantisk komedi med Agnes och Linda. Imorgonbitti åker jag till Bollnäs med ett gäng jobbarkompisar för ett dygn innebandyturnering och fest. Hela livet känns väldigt festligt nu faktiskt.
44
2013-10-09
Den senaste tiden har mestadels varit goda nyheter och drömmar som gått i uppfyllelse. Ingen dödsångest ingen panikattack inte ens en liten klump i magen eller några små hugg i bröstet. Jag undrar om någon höst någonsin medfört så många glada dagar?? Inte vad jag kan minnas.
Men så idag blev jag påmind om hur det känns när hjärtat blir sådär plötsligt tomt. Och i samma stund bleknade det här temporära mellanaktslivet till något väldigt ensamt och trist. Jag är ledig mitt i veckan, hänger mest med jobbarkompisar eller mamma och pappa på min lediga tid, morgonjoggar eller promenerar lite runt Kålgårn när jag är på det humöret, går på bio eller äter middag ute ibland. Och det har varit skönt att driva runt såhär i några månader, men allt har sin tid och nu har jag nog levt klart livet som halvtidsanställd i Falun tror jag.
Jag lär mig ingenting nytt här och allt står väldigt stilla. Därför (obs huvudsaklig anledning till inlägget) tackade jag ja till ett säsongsjobb i Trysil förra veckan! Det drar igång i början av december. Med andra ord lämnar jag den här staden och hela det bekväma, lite uttjatade livet bakom mig om mindre än två månader. Mycket blandade känslor i det. Mest är jag superpeppad och förväntansfull!
43
2013-10-02
Vaknade till frukost på sängen, blommor i fönstret och överraskande grattiskort i brevlådan. Cyklade till tandläkaren genom livets finaste höstmorgon och återvände hemåt med en perfekt lagad framtand. (ÄNTLIGEN kan jag le hur brett jag vill igen utan att se alldeles sne ut!!!!)
Efter lunch trampade jag iväg till Trafikverket på skakiga ben och med nervositet upp över öronen. Körde upp med en riktigt läskig typ som mot all förmodan godkände mig efter 1000 tabbar. Så nu har jag mitt körkort och slipper köra med den fula, gröna skylten en endaste meter till. Det firade jag och mamma med take away-thai och en flaska vin skavfötters i soffan.
Väldigt glad 19-årsdag. Tack för all uppvaktning!
42
2013-10-01
Livet ÄGER nu. Mer om varför i slutet av veckan, men det är sådär så att jag nästan går runt och väntar på att livsflytet ska vända. Bilderna visar kanske 1% av allt bra som hänt sen sist. En ledig söndag, en skogspromenad i Grycksbo, en lunch med Emma och Kajsa och en pannkaksfrukost. Och så mig själv i en ny favvo-tröja.
Något som också är roligt är att jag fyller 19 imorgon! Visst känns det som en rätt meningslös ålder att fylla, men ändå.
41
2013-09-26
Börjar trivas rätt så bra med mitt efter studenten-innan universitetet-liv. Mycket trivsam vardag. Men veckorna flyger förbi lite väl snabbt nu tycker jag, imorse fick jag frost på ögonfransarna när jag cyklade till jobbet och ikväll sover jag med dubbla duntäcken, pyjamas i två lager och duntofflor.
Här är lite vad som hänt i livet sen sist.
Trivsam vardag anledning 1: med mina arbetstider finns ofta tid för lång och lyxig frukost
Jag och mamma var i Torsång på dagstur för några veckor sen. Åt bullar på en utesevering och strosade lite i byn
För två helger sen hälsade jag på My och Mickis i Göteborg. När jag kom med bussen på lördag em köpte vi plockmat och dukade i Mys fina lägenhet. Till det blandade vi drinkar och så blev det till världens bästa tjejförfest
Åkte spårvagn till Chalmers kårhus. Här är Mickis med en nybliven klasskompis på FestU. Mycket mycket lyckad kväll detta
Mys köksvrå. Drömlägenhet
Söndagen var vi trötta och sov bort halva dagen. Ändå hann vi med en fin utställning på konstmuseet, middag på avenyn och bio innan jag åkte hem till Falun igen måndag fm
Nils kom hem från Abisko! Här låg vi i hängmattan i Grycksbo en hel dag
Fikade med några gamla klasskompisar jag inte träffat sen juni. Nu har en av dem åkt till Australien och en annan flyttat till Linköping. Alla fortsätter att försvinna härifrån :(
Septemberfalun
Min nya hängselkjol som iofs inte syns så värst bra på bilden. Tror jag använt den minst 50% av dagarna som gått sen jag köpte den
Ett födelsedagsbarn dansades på högtalaren i lördags. Det är okej när man fyller år kom vi överens om
Som avslut mitt finaste höstträd och en superblå himmel!
Tack för mig. Kram på er
40
2013-09-18
När tankarna är som mest cyniska ser jag döden som en befrielse. Jag ser hur landet som jag har vuxit upp i har förvandlats till en boxare utan självförtroende. Kollektivet monteras ner till förmån för den individuella karriären. Vi sågar av de ben som vi behöver för att stå upp tillsammans. Den välfärd som har byggts upp gemensamt, säljs nu ut till vrakpris.
Jag ser hur delar av befolkningen har dopat sitt intellekt – hur de fyllt sig själva och sina resonemang med luftslott utan att ha något konkret att komma med. Argumenten kan knappast ha lyssnats igenom. Sverige, jag vet att ni kan mer. Jag vet att ni som bor här egentligen är smartare än att rösta in ett främlingsfientligt parti i riksdagen.
På alldeles för många platser och i alldeles för många sammanhang lyser den totala bristen på ansvar. Jag hör aldrig någon vuxen be om ursäkt. Jag hör dem bara beklaga sig. Hör dem säga att verksamheter ska ses över. Hur rutiner ska förbättras. Men något förlåt kommer aldrig på tal. Den tanken verkar kännas främmande. Som att en sådan sak enbart är begränsad till barn. Något som vi gjorde när vi var små. Då bad man om ursäkt. Då sa vi förlåt. Hos vuxna finns bara undanflykten.
Jag ser Borlänge, mina drömmars stad. Jag ser hur den ena arbetsplatsen efter den andra går omkull eller skär ner i personalstyrkan. Stålverket ställer ett ultimatum som tvingar 200 anställda att gå med på kortare arbetstider och lägre löner. Pappersbruket planerar att varsla 175 tjänster då en av deras maskiner ska stängas.
Efter flera års kämpande påbörjas bygget av ett Ikea – ett bygge som till en början visade sig ge noll lokala jobb, då underleverantörerna erbjudit offerter långt under svenska medelavtal. Så kom inte här och yra om att invandrare knycker svenska arbetstillfällen – de rear vi ut på egen hand. Jag ser hur en av bygdens tidningar varslar merparten av sina anställda, med försämrad journalistisk kvalitet som självklar följd. Och detta är ingenting unikt för en bruksstad i Dalarna. Tendensen är densamma i hela landet.
Det stirras blint på utgifter. Inget får längre kosta pengar. Vår tids förbannelse – begreppet kostnadseffektivisering har blivit det enda centrala. Jag ser mitt pensionssparande dala i värde, men förstår att det garanterat innebär en vinst för någon annan. Min tröst ligger i det faktum att jag sedan länge kommer att vara död och begraven innan min egen pension blir aktuell.
Jag behöver alltså inte gå till historieböckerna för att inse människans vansinne. Det räcker att hastigt betrakta samtiden.
I Singapore avlider en indisk kvinna av skadorna hon ådrog sig efter att ha våldtagits av sex förövare i sitt hemland. Enligt uppgift ska rostiga järnrör ha använts i övergreppet. Det kommer en rapport om att Sveriges främsta klädföretag betalar sina sömmerskor i Bangladesh mindre än två kronor i timmen för sitt arbete. Uppgifterna är givetvis ingen skräll, men två kronor i timmen? Det måste vara något slags rekord i mänsklig girighet.
Jag ser västvärlden ignorera händelserna i Syrien. Jag ser västvärlden därmed acceptera massakrerna i Homs, Hama, Hula, Daraa och al-Haffa, bara för att nämna några få exempel. Afrika plundras på sina naturresurser: Olja, diamanter och mineraler. Konflikten mellan Israel och Palestina kommer aldrig att få en lösning – jag svär på alla tänkbara gudar och helgon.
EU tilldelas Nobels fredspris. Den meningen ska läsas med ett gapskratt. Jag hör hur Arktis kommer att vara borta år 2050 om vi inte på allvar tar tag i vårt sätt att leva. Samtidigt hör jag hur vampyrbolaget Shell vill dit och borra efter olja. Och jag hör hur Sverige vill utvisa fall av ensamkommande flyktingbarn. Det är så stört att jag knappt orkar skriva om det. Barn.
Jag ringer till sjukhuset för att fråga om de spermier som jag frös in innan min första behandling förra året. De finns kvar. De har det härligt i sin frys. Och så ställer jag den där frågan som för någon utanför sjukdomsprocessen antagligen låter bisarr: Kan jag testamentera dem? Svaret är aldrig. Inte en chans. Det har svensk lagstiftning satt stopp för. Jag får inte ha en diagnos som talar emot att jag får uppleva barnets 18-årsdag.
På ett sätt kan jag förstå. På ett annat sätt är det obegripligt. Resonemanget håller inte. För om jag hade varit brandman, polis eller en dömd mördare, då hade jag kunnat få skaffa hur många barn som helst.
Min linje dör med mig. Kanske är det lika bra. Världen är ändå på väg åt helvetet. Vi får se vem som hinner dit först.
Kristian Gidlund
39
2013-09-10
Antar att jag inte är den enda nyblivna studenten med noll rutiner, rubbad dygnsrytm och 100% obekväma arbetstider. Helvete vad det kör slut på en, "arbetslivet" alltså. Mina påsar under ögonen har liksom påsar under ögonen nu efter drygt 25 timmars jobb i helgen. Har ingen aning om varken veckodag eller tid på dygnet längre och om det inte varit för schyssta arbetskamrater hade jag nog gett upp i diskrummet runt 05.30 i söndags.
Men vet ni det händer roliga saker i livet också!
1. Om jag överlever den här veckan åker jag till My och Mickis i Göteborg på lördagmorgon och stannar till måndag. Jobbar jag inte ihjäl mig innan dess finns det en risk att jag längtar ihjäl mig.
2. Köpte en biljett till Håkan på magasinet den 13 december. Jag vet inte säkert om jag kan gå, i och för sig, men nu har jag i alla fall möjligheten om jag är hemma i Falun.
3. Det är snart riktig höst!! Små saker som att vira in sig i en varm halsduk, cykla i eftermiddagsmörker genom färgglada skogar och andas ånga som stiger mot mörk himmel gör hösten till min bästa årstid. Oktober gillar jag speciellt. Inte bara för att jag fyller år, utan för att det plötsligt är okej att titta på tv-serier under duntäcket en hel dag. Det är den bästa gå på bio-månaden, det är tid att pynta rummet med ljusslingor och värmeljus, frosten gör så att hela världen glittrar tidigt på morgonen och utomhus måste man äntligen värma varandra med kramar. Ni som säger att hösten bara är grå har fel.
38
2013-09-06
September 2013, den första månaden av den första skolfria hösten. Inga läxor och inga klasskompisar. Fan i jävla helvete vad avundsjuk jag är på er som valde att börja uni direkt tänker jag ibland. Helt plötsligt har alla bara flyttat till en egen lägenhet i en ny rolig stad där de blir nollade, skaffar nya vänner, festar som det inte finns någon morgondag och här är jag och slösar bort min bästa tid i livet på Max hamburgare eller på ett öde idrottsmuseum.
Ibland tänker jag så. Ibland tänker jag istället att jag nog valt rätt i att vänta med det där. Som igår när jag vaknade av ett telefonsamtal som förhoppningsvis kan ta mig bort från Falun till något nytt och spännande om två månader. Eller som när jag planerar resor jag vill göra för pengarna jag jobbar ihop och inser hur fri och obegränsad jag är. Eller när jag tänker på att gräva ner mig i tjocka böcker fyllda av långa, obegripliga meningar dag ut och dag in.
Livet är någon slags balansgång av för- och nackdelar antar jag och synd nog kan man inte göra allt och befinna sig på alla platser samtidigt. Men det finns ju tid senare tänker ni nu, och ja det finns det säkert men det oroar mig att jag ska välja fel från början och hinna slösa bort den tiden innan jag kommit på vad som är rätt.
Men herregud hur ska man veta vad som är rätt?? Blir knäpp. Babbel babbel. Det kan bli hur bra eller dåligt som helst det här, hoppas på bra.
37
2013-09-03
Nu är jag tillbaka i Falun efter sommarens sista äventyr. Ska försöka mig på en kort sammanfattning av resan i lite bild och text.
Jag och mamma tog tåget till Stockholm en fredag em. Pappa var där sen tidigare så vi mötte honom tillsammans med bekanta från Göteborg när vi kom fram, åt en god middag och promenerade hem tidigt.
Dagen därpå hann vi med en tur på stan innan thaimat och öl på Medborgarplatsen!
Skyndande oss hem en snabbis innan vi tog en buss till Tele2arena. Här är mamma och pappa, redo för konsert. Trots arenans absolut sämsta sittplatser (därav inga bilder från varken Lars eller Kent) var alla jättenöjda när Kent spelat sitt sista extranr. Jag hade glömt hur fin Lars är live. Efteråt tog jag och Rickard en rundtur i ett livat lördagsstockholm innan jag åkte med sista tunnelbanan hem.
Söndag fm flög jag från Arlanda till Kiruna. Väl framme på Kirunas flygplats kände jag mig mindre och vilsnare än någonsin. Ungefär som att jag landat vid världens ände. Men nej, därifrån fortsatte jag ytterligare två timmar norrut med buss 91 mot Narvik. Den här bilden är tagen någonstans mellan Kiruna och Abisko.
Det var i ett höstigt, men varmt och soligt Abisko jag äntligen fick kliva av bussen. Nils visade mig turiststationen, köket och boendet innan vi tog liften upp på ett berg jag inte minns namnet på just nu. Såhär fin var i alla fall utsikten på väg ner igen.
Efter tusen funderingar kring hur vi skulle lägga upp våra fyra dagar, bestämde vi oss för att låna en bil till Lofoten dagen därpå. Vi plockade upp två liftare på vägen och en av dem bodde för tillfället på en av öarna. Han tipsade oss om camping, stränder och byar vi borde se och vi litade på honom, så Henningsvaer blev vårt första stopp.
Nils i Henningsvaer!
Vi fikade på Klättercaféet, strosade i dyra souvenirbutiker och besökte hamnen innan vi åkte vidare. Väldigt trevligt ställe trots regn och dimma.
Väntade på uppehåll innan vi slog upp tältet på campingplatsen, här precis vid havet. Efter att vi gett upp kvällsfisket poppade vi popcorn, drack vin ur kåsor och spelade chicago i sovsäckarna. Hela natten spöregnade det, och stormade så att tältet liksom svävade.
På morgonen sken solen så starkt att vattnet och klipporna glittrade så vi njöt en stund här, åt frukost, packade ihop väskor och tält och åkte mot Unstad. Också ett tips från liftarkillen.
Finvädret höll inte i särskilt länge, det var grått och regnet hängde i luften när vi parkerade vid stranden. Men det gjorde ingenting. Vit sand omringad av höga, gröna bergstoppar. Och surfare i våtdräkt guppandes långt ut i stora vågor. Vi gick några kilometer uppe i bergen men badade aldrig, ångrar det lite nu.
På em började vi resan hemåt. Vi stannade flera gånger, för att laga mat, sova lite, fiska lite. Här vid bron skulle det tydligen vara bra fiske sa Nils men efter en timme utan napp gav vi upp.
Tillbaka i Abisko hann vi inte packa ur bilen innan Isak (mitten) övertalade oss att följa med till Björkliden på kräftfest. Så efter en dusch och några drinkar i personalboendets gemensamma kök fick vi skjuts till grannbyn där festen hölls i en stor kåta. Det dansades, sjöngs, finsmakades whisky och pratades fiske. 100% hur en tänker sig en fest på fjället i Norrland alltså. På personalboendet fortsatte festen med Håkanmeadly, vi somnade inte förrän tidigt på morgonen.
Dag 4 var alla lite trötta och omtumlade och låg i sängen halva dagen. Några timmar senare än tänkt åkte vi i alla fall till Kiruna för att leva norrländskt storstadsliv. Vi hann med allt som tydligen är viktigt när man befinner sig i närmsta stad: köpa en take away-latte, fynda jeans på JC, fylla på alkoholförrådet från systemet, äta pizza på Nordens bästa pizzeria och storhandla på Coop. Jag och Cecilia köpte en färdig cupcakemix som vi dekorerade och bjöd på till kvällens filmmaraton.
Min sista dag åkte vi utomlands igen! Den här gången med tåg till Narvik. Lämnade tyvärr kameran hemma, men den sträckan sägs vara Nordens (kanske Europas jag minns inte) finaste tågsträcka, då förstår ni att det var fint. I Narvik hann vi med museum, fiskemarknad, några second hand-butiker och en tur till hamnen innan hemfärd.
Morgonen därpå drog jag igen väskan, vinkade hej då och påbörjade en 22 timmars resa hemåt. Visst var det tråkigt att lämna Abisko, men efter den långa tågresan var det skönt att möta mamma på stationen i Falun ett dygn senare.
Oj, jag vet inte om jag skulle kalla det där en "kort sammanfattning". Imponeras av er som orkar ta er igenom den kanske lite väl detaljerade semestern.
36
2013-08-22
Här har det ekat tomt på bilder i ganska många veckor nu. Beror på att jag begravt kameran i en byrålåda och helt enkelt inte riktigt haft någon lust att ta fram den. Men jag vill ändå visa er min minisemester så här kommer 16 mobilbilder från en helg i Stockholm och fem dagar i Göteborg.
Jag och Sara åkte främst till Stockholm för att mina föräldrar ändå hade vägarna förbi och för att tåget därifrån till Göteborg var billigare. Men vi hann med ganska mycket innan vi fortsatte söderut. Här är Sara på Urban Outfitters.
En eftermiddag åt jag och Rickard lunch på Medborgarplatsen. Sen köpte vi med varsin glass och så visade han mig Skinnarviksberget! Jag hade aldrig varit där innan. Det var när jag stod precis här som jag för första gången kände att Stockolm är mer än trånga tunnelbanor och stress på centralstationen. Det är nog Sveriges finaste stad.
Överallt färgstarka affisher som påminde om att Way Out West bara var några dagar bort.
Zinkensdamm. Ännu ett tecken på att Stockholm inte bara är stress och för många människor per kvadratmeter.
Sista kvällen i Stockholm. Indiskt på en mysig uteservering i närheten av Medborgarplatsen om jag minns rätt (kan inte Stockholm så värst bra). Med den middagen tackade jag och Sara för en trevlig helg i huvudstaden, så bar det av mot Göteborg.
Några timmars tågresa senare mötte Mickis oss på perrongen. Världens käraste återseende. I två dygn vandrade vi runt Brunnsparken och Nordstan, åt middag och drack dyrt vin på altanen i Hisings backa, åkte karuseller på Liseberg och gick på vardagsklubb för att till sist somna alla tre i samma säng.
På torsdagen åkte Sara tillbaka till Falun. Jag och Mickis hämtade våra festivalband i Slottskogen.
Crystal Fighters öppnade på torsdagen och levererade så jävla härlig feeling. Bra sång, bra musik, bra publikgung, allt. Kan inte ha föreställt mig en bättre festivalöppning.
HÅKAN. Vad finns det att säga. Här fällde jag en tår eller två till Du är snart där i konfettiregnet. Att Håkan är bäst i Göteborg är ju ett som en konstaterat nu.
Här är Mickis på en buss till stan. Jag tvivlar på att någon Göteborgare någonsin kommer att läsa det här, men om det mot förmodan skulle hända: bli vän med henne!!!! Hon är bäst.
The Knife var....... Så bra. Helt otrolig show.
En natt träffade vi slumpmässigt på Alexander, fd. falubo som numer bor i Stockholm. Han och hans vänner hade också sett Urban Cone på Lisebergsområdet så vi tog sällskap därifrån. Kvällen därpå drack vi öl på deras hotellrum. Otroligt lyxig festival-förfest! Här är Mickis och Hampus.
Och Daniel.
Metro hade en fotoautomat på festivalområdet = bästa idén någonsin. Där hängde vi ganska ofta, här är två av många remsor jag fick med mig hem.
På lördagen gick vi från området tidigt för att säkert komma in på Ingrid Disco. Något slags kollektiv med Lykke Li, Miike Snow och Peter Bjorn and John. Ingen hade någonsin informerat oss om festivalbussarna ut till Göteborg filmstudios, så vi sprang genom träsk och över ängar för att ta oss dit. Hur som helst, väldigt värt alla världens omvägar för helt plötsligt stod Markus Krunegård där på festivalens minsta scen. Från ingenstans stod han mitt framför mig och vet ni då brast mitt hjärta. Sedan läkte det lika snabbt och så dansade vi. Det dansades barfota i regnpölar och rullades i lera. Och med det var Way Out West-helgen slut.
Tack du Mickis för en jävligt kul festival.
Det var min minisemester och det var som ni kan förstå några veckor sedan nu. På fredag ger jag mig iväg på minisemester nr. 2. Då får nog kameran följa med!
35
2013-08-14
I snart 17 år har jag bott i Falun nu. Det är här jag är uppväxt och hittills har det aldrig riktigt funnits något annat alternativ än att stanna kvar. Och samtidigt som jag ofta drömt om att åka härifrån, har det legat en trygghet i att tvingats stanna. Trygghet ligger väl i att hålla fast vid gammal vänskap och bekanta gatunamn, i att bo hemma, i att utan varken planering eller ansträngning veta ganska säkert hur alla veckans dagar ser ut. Men det blir annorlunda nu när bästa vänner packar för att lämna Falun på obestämd tid. De packar ingen lite weekend-resväska utan stora flyttlass och det är först då jag inser att vi en efter en faktiskt kommer att försvinna härifrån framöver. Och att vissa av oss kanske aldrig kommer tillbaka.
Självklart är det skrämmande, men samtidigt tror jag att det är jätteviktigt. Jag tror att tryggheten lätt tvingar oss kvar hos människor vi inte längre har något gemensamt med. I kvarter vi sett nog av och i vanor som sedan länge borde ha brutits. Och så tror jag att den trygga vardagen bidrar till att vi tar varandra för givet. Att vi inte riktigt funderar över vilka människor vi har omkring oss och varför förrän tryggheten bryts, och att det är först då vi kan veta säkert vilka som är viktiga att hålla hårt i.
Och alltså, nu kommer vilken vänskapsrelation som helst att kräva 100% från båda håll för att upprätthållas. Så är det. För nu och framöver kommer varenda rutin och varenda vänskapskrets sakta men säkert att brytas upp för att slutligen landa i en ny vardag med nya rutiner och nya vänner. Och jag kan med säkerhet säga att det kommer att krävas rätt starka vänskapsband för att på tusen mils avstånd hålla kvar vid varandra då.
Ingenting kommer längre att ske per automatik. Det kommer att krävas lite mer nu än vad det gjort hittills. Tid, planering, engagemang. Bla bla bla. Egentligen handlar det bara om en enda sak i slutändan och det är att vilja ses. Vill man ses så ses man, så enkelt tror jag att det är.
34
2013-07-23
Lördag vaknar jag till introt av "God morgon Dalarna" från köksradion, med sommarens starkaste morgonsol i ansiktet. När jag krånglat mig ur sängen möts jag av nybryggt kaffe, plockade hallon från trädgården och föräldrar som jublar över ett färdigtapetserat vardagsrum. Cyklar för att möta Agnes på torget, inte för att någon av oss egentligen vill handla eller ens titta i skyltfönster utan mest för att träffas. Det är kanske ingen medelhavsvärme men det är för varmt för en så kallad dag på stan iklädd svarta jeans. Därför köper vi fika och halvligger i varsin mjuk soffa på Faluns bästa uteservering hela eftermiddagen. Så pratar vi om hösten som vi förmodligen kommer att ta oss igenom tillsammans och när jag cyklar hem igen känner jag mig mer peppad och övertygad än någonsin.
Byter om, packar en flaska vin och köper med pizza hem till Kajsa. Vid tio samlas vi runt bord fyllda av billig öl på Rådis och senare dansar vi tillsammans med vänner jag inte träffat sedan studenten. En så fin sommarkväll att jag för en stund inte kan förstå varför jag har så bråttom ifrån den här staden.
Idag och igår måste ha varit sommarens hittills varmaste dagar. Jag och My packar väskorna för cykelutflykt inklusive bad och picknick både söndag och måndag. Äntligen är hon hemma men snart åker hon igen. Vi pratar inte om flytten så mycket, det är sorgligt nog som det är. När My cyklat hem äter jag middag på altanen med familjevänner från Göteborg. De berättar vad som hänt sen sist på fin göteborska och undrar om livet efter studenten. Nu känns det bra, svarar jag (och är 100 procent ärlig) för nu börjar det äntligen kännas mer som en början än som ett avslut.
Det var min helg och min måndag som jag ger betyget A+ / MVG / 5 av 5 möjliga
33
2013-07-14
Utsikt från mitt och Hugos hotellrum
En av tusentals katter. Så väldigt fin med så väldigt ledsna ögon
Drömhus
Äta middag
Och dricka billiga drinkar på färgglada kuddar i hamnen
Frukost på lilla balkongen
Suduko i väntan på lunch
Sara och Hugo på väg till centrum
Utebio! Världens bästa grej. Vi såg Mamma Mia som delvis är inspelad på Skiathos
Paddla kanot
Utsikt från hotellrummet part 2
Ingrid
Mamma
Här åt vi middag med fint målade husväggar i bakgrunden och grekisk livemusik + dans precis intill
Drömhus part 2. Tänk att några lyckliga själar faktiskt bor här
Lite såhär har min semestervecka sett ut. En veckas ljumma nätter och stekheta dagar med föräldrar, Hugos familj och Saras familj. Vi bodde ungefär två kilometers slingrig väg från restauranger, barer, små affärer och allt vad ett centrum på en grekisk ö kan tänkas erbjuda. Tre minuters promenad tog oss till närmaste strand, men för lite variaton i tillvaron tog vi bussen till en ny strand om dagen. Det var väl ungefär den enda variationen Skiathos bjöd på. Annars gjorde vi allt sådant som ska göras en lat utomlandsvecka, åt god mat, drack drinkar på balkongen, sov på solstolar, läste böcker, spelade sällskapsspel, ni fattar.
Och fastän borta är väldigt bra är hemma väldigt bra det med. Det regnar idag och det gör mig ingenting. Jag packar upp, ligger kvar extra länge i min egen säng med dubbla duntäcken och ser ikapp Håkan på allsång. Planerar att inte lämna rummet på hela dagen.
32
2013-07-06
Har haft världshistoriens mest hektiska fredag och nu när allt på att göra-listan äntligen är avbockat är klockan tre timmar till uppstigning. 04.30 lämnar jag Falun och imorgon bitti flyger jag till Skiathos. Mmmmm ska klä mig i så lite kläder som möjligt, äta yoghurtglass och grekisk sallad och förhoppningsvis få lite färg och fräknar.
Är hemma igen om en vecka, ta hand om er så länge!
31
2013-07-04
Fortsatt trevligt att ha Mickis som inneboende. Igår kväll exprimenterade vi ihop någon slags vegetarisk sushi där vi rullade gurka, paprika, avokado och halloumi. Jättegott blev det!
Senare tog vi cyklarna till närmaste badplats där vi spelade kubb och såg solen gå ner i Varpan. En fin sommarkväll. Idag har jag hittills ätit avskedsfrukost med Felicia som åker till Irland om en vecka och jobbat på museum i ett par timmar. Och ikväll är den absolut sista kvällen på minst ett halvår som vi samlas hela bästa tjejgänget. Ett halvår, shit.
30
2013-07-03
2 juli. Officiellt slut på årets sjätte månad. Det kan mycket väl hända att detta juni varit den gladaste månaden hittills i livet. För precis en månad sen, den 2 juni klockan 01.40, ramlade jag förmodligen runt bland svettiga studenter på Cypern med armarna högt ovanför huvudet. Det är svårt att se hur bara 30 dagar har passerat sedan dess. Samtidigt är det svårt att se hur nästan tre veckor flugit förbi sedan studentdagen. Men jag antar att det är så det går till, livet går för snabbt och för långsamt. Dagarna går liksom i alla tänkbara takter förutom i rimlig takt?? Mycket oförståeligt.
Hur som helst är vi mitt i sommaren nu. Och ja, för det mesta är himlen grå. Men sommarkänslan kommer nog inte bara med solsken utan också med sommarprat i P1, med en påbörjad Greklandspackning, med frukost på altanen och med plötslig tid till att läsa ut en bok.
Mickis dagar i Falun lider mot sitt slut så när jag inte jobbar spenderar jag mycket tid med henne. På fredag flyttar hon till Göteborg, tills dess bor hon hos mig. Vi äter brunch, promenerar på stan, äter våfflor, ser på filmer skavfötters i soffan och köper godis mitt i veckan. Allt som är bra med sommarlov och ledighet alltså.
29
2013-06-30
Hadis,
Jasmin,
Emma,
och jag hälsade på hos Agnes igår kväll. Vi hängde en stund på altanen men så gick solen ner och då flyttade vi in. Det var så trevligt att vi fick småspringa in till stan för att hinna dansa en stund innan kl 2. Härling stämning, trångt dansgolv och mycket omtyckta vänner.
Idag lämnade jag sängen kl 13. Sedan dess har jag hunnit köra bil med pappa, blivit arg och irriterad eftersom det gick pissdåligt, kvällsjobbat och blivit arg igen eftersom det gick lika dåligt det. Nu är jag äntligen hemma i min säng. Man ska inte hålla på med så mycket en sån här söndag tror jag.